När rädslan blir fobi

När rädslan blir mycket stark och får mer orimliga proportioner så talar man om fobier. Detta drabbar mellan 10-15% av befolkningen. Bearbetningen av fobin är oftast att stegvis närma sig det man håller sig ifrån på olika sätt, exponering.

Social fobi: Rädsla i eller inför sociala situationer.
Agorafobi: Rädsla för offentliga platser, speciellt vid trängsel.
Emetofobi: Rädsla för att kräkas.
Erytofobi: Rädsla för att rodna.
Amaxofobi: Rädsla för att köra bil.
Hypokondri: Rädsla för att bli sjuk.
Aerodromofobi: Rädsla för att flyga.
Arachnofobi: Rädsla för spindlar.
Zoofobi: Rädsla för djur.
Klaustrofobi: Rädsla för trånga utrymmen.

Ovanliga fobier:
Aikmofobi: Rädsla för vassa och spetsiga föremål.
Agyrofobi: Rädsla för att korsa en väg.
Anthofobi: Rädsla för blommor.
Charophobi: Rädsla för att dansa.
Coulrofobi: Rädsla för clowner.
Nomofobi: Rädsla för att vara utan mobiltelefonkontakt.
Osmofobi: Rädsla för lukter.
Phobofobi: Rädsla för fobier.
Spectrofobi: Rädsla för speglar och den egna spegelbilden.
Tetrafobi: Rädsla för siffran 4. Denna fobi är särskilt utbredd i många asiatiska länder, där orden för 4 och död ofta är mycket lika varandra.

Läs mer på:
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=163&fobier


http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Specifik-fobi/

http://blog.createlife.se/wp-admin/post.php?post=2445&action=edit

Fobi

Komma över fobi
Alla fobier är inlärda och kan därför också läras bort. 10-15 % av alla människor lider av någon sorts fobi som kan vara t.ex. rädsla för höjder, spindlar, ormar, träffa folk.

Med hypnos kan man gå igenom fäljande fyra steg för att närma sig rädslorna och omprogrammera mindet.

1. Förstå varför och hur fobin uppstod.

2. Lär dig vad som driver din fobi

3. Få kunskap för att släppa rädslan och veta att du är befriad från den.

  • Positiva affirmationer och suggestioner
  • Distraherade omständigheter
  • Visualisering – föreställ dig själv lyckad och att du nu är utan fobi

4. Lär specifika tekniker för att säkerställa att rädslan är ersatt, permanent.

  • Exponering i tio steg, från 1-10 steg för att gradvis utsätta sig för situationer man känner obehag inför där 10 ger högsta ångestnivån.
På hugget

Vem är mest rädd?

 

 

 

 

 

 

 

 

Låt hjärnan va´ med

Snart är det midsommar afton och drömmar om den tillkommande prinsen-på-den-vita-springaren spirar men kärlek sitter inte i hjärtat utan i hjärnan, menar Åke Pålshammar. Hur kan man då hålla kvar relationer över tid? Först måste man ha lite idéer om vad som händer i hjärnan. Inte bara när man blir passionerat kär och det sprutar dopamin. Men det vara inte så länge. Biokemiskt så liknar förälskelse en beroendesjukdom. Och som alla beroenden så är det inte bra i längden utan vi vill detta tillstånd ska övergå i den lugna och fina kärleken. Här är det ett annat ämne som ökar, oxytocin eller lugn-och-ro hormon. Detta toppas då och då av dopamin genom att t.ex. en liten kram i vardagen. Då går både dopamin och oxytocin produktionen igång.

Den första kärleken är relationen mellan en vuxen och det lilla barnet. Vi strävar efter en trygg anknytning. Om barnet har en dålig uppväxtmiljö med en otrygghet, där någon som ska ta hand om barnet skrämmer det då blir det en konflikt. Det kallas för desorienterad anknytning och det sprutar stresshormoner, kortisol. Kroppen hamnar i ett beredskapstillstånd, ett slags uppjagat tillstånd. Detta tär så småningom på hjärnan, har det visat sig i vuxenstudier. En del förändringar äger rum, bl.a. i hippocampus, lilla sjöhästen, i tinningloberna. De används för att lära oss och för att minnas. Risken för att inte utvecklas på ett normalt sätt är stor för barn med desorienterad anknytning. Hippocampus strukturerna skadas, frontalloberna skadas, corpus callosum alltså hjärnbalken skadas när vi har en stressande och påfrestande omgivning som barn.

I tonåren även med en optimal start händer det saker. Den inre delen av hjärnan, känslohjärnan, hippocampus och amygdala, den laddas upp med hormonerna. De barn med otrygg anknytning har ännu svårare att komma i ordning i tonåren. Deras hjärnor är redan tilltufsade och kan inte dra nytta av minnen utan drivs mer av känslor. Det är normalt att tonåringen tar risker men här blir det ännu värre med en otrygg anknytning. Många störningar debuterar i tonåren, sårbarheten ökar för de med sämre förutsättningar. Vid stress kan vi känna av att hjärnan inte är i toppskick. Det blir större risk att lättare gå in i väggen.

Neuroner kan nybildas vet vi idag. När stressnivån blir hög upphör denna nybildning. Varför blir det störningar? Ex social fobi – undviker föredrag i skolan, hos dess personer är det amygdala som aktiveras i alltför hög grad när dessa personer blir rädda. För att få ner denna aktivitetsnivå är SSRI preparat vanliga eller KBT. PET-studier har visat att amygdala uppvisar lägre aktivitet efter behandling. I kognitiv behandling är det dessutom stadigvarande.

Neuroplacticitet, hjärnan kan genomgå stora förändringar. Use it or lose it. Tränar vi en sak blir den bättre. Enkelt! Det lönar sig att träna frontalloberna från tidig ålder. Vi måste ha med det limbiska systemet som har med kärlek och känslor att göra för att åstadkomma förändring på djupet.

Se föreläsningen 
med Åke Pålshammar och moderator Annika Dopping i: Hjärnan och känslorna

Dalai Lama: Vattna empatin!