Skuld och skam

Skuld och skam
Nu inne på årets andra månad gör sig efterdyningarna till utsvävningarna under julen sig påmind hos många, i alla fall i den ekande tomma plånboken. I en del hem kanske den stora alkoholmängden under julen gjorde avtryck i form av övergrepp fysiskt och eller psykiskt. Känslor av skuld och skam visar sig i olika skepnader.

Skuld och skam är begrepp som ofta används i par men de har lite olika innebörd.
Skuld och skuldkänslor uppstår och yttrar sig när man upplever sig ha gjort något fel.
Skam har inte så mycket att gör med handlingar utan mer med bilden av sig själv. Där är åskådare inblandade, som kan vara externa eller interna.

Anledningen till att dessa känslor uppstår är egentligen av godo – i alla fall i lagom dos. Då de leder till postiva handlingar och egenskaper hos oss. Är där för mycket av skuld & skam så kan det istället leda till nedstämdhet och depression. För lite kan å andra sidan leda till att man blir en totalt asocial typ som kör över folk.

Skamkänslor kan uppstå på grund av att man tycker sig ha blivit förödmjukad på något sätt. Det kan då leda till aggresiva tankar och handlingar och kan leda till att söka hämd. För att hantera detta är att på något sätt få upprättelse.
Skuldkänslorna gör oss mer inställda på att ta ansvar för handlingar på ett fredligare sätt.

Skammen här många negativa effekter och kan påverka:

  • sexualiteten
  • ätstörningar
  • depression och ångest
  • utbrändhet
  • Skamproblematiken kan även leda till självmordstankar.

Vi hittar strategier för att gömma undan och slippa möta skammen genom:

  • självkritik
  • svartvitt tänkande
  • ständig skuldkänsla
  • olika roller (svage, hjälparen, behagaren, ledaren, clownen…)
  • skyddsmur genom strävan efter fullkomlighet, matreriella saker, prestationer.

I undangömmandet försvinner inte skammen utan den förstärks när någon tryckt på ”skamknappen” och något avslöjas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bli av med skammen ->

Snigelliv

Snigelliv
Våren står börjar knoppas, sviterna efter jul- och nyårshelgerna har övergått i lite lätt sommar och semesterstress. Ska jag ta tidig eller sen semester i år? Måste bestämma det snart? När kan man sätta blommor i krukan på balkongen? Oj, vad jag lagt ut i vinter, behöver köpa nya kläder men bilen behöver nya däck… Oj, nu blev det mycket… Allt går så fort, av bara sig själv. Jag är inte ensam, överallt är där stressade människor i energilösa kroppar och tomma själar. Är det en ström som går att ta sig emot? Ett bra tips är att ta till djurrikets förebilder – snigeln. Gör allt i ultrarapid, tja i alla fall låååångsaaamt.

Hur rör du dig när du går? Ett tips jag fick när jag bodde i centralt i Stockholm och beklagade mig över svårighetrna att manövrera mig fram på Drottninggatan var att gå riktigt snabbt, då viker folk undan och det stämde bra. Problemet är ju att alla gör det idag så den strategin funkar inte. Men att göra tvärtom gör det. Gå riktigt långsamt. Prova!

Mina söner är fenor på att smattra på datorns tangentbord och jag har börjat ta efter det. Jag till och med försöker i omgångar att ta fram skrivmaskinskunskaperna jag fick lära i högstadiet på 70-talet. Där man fick skriva med en skärm över tangenterna så man skulle tvingas hitta i blindo. Men hur bra är det att göra allt så fort som möjligt? Till vad stressar vi? Att lägga i en lägre växel gör att när jag är ute och går upptäcker nya saker hela tiden. Nya tankar får ta plats eller tid att tänka en hel tanke färdig. Att ta det lungt vid datorn eller sms:andet minskar risken för fel i tanke och skrift och även missförstånd kan undvikas.

Ett stort problem för mig är mat och speciellt att jag äter så fort. Maken brukar pika mig ibland och fråga om jag hann känna smaken. Och han har så rätt. Jag har nästan hundens beteende i det avseendet. Glurp, svälj. Men att äta så långsamt som möjligt är en utmaning som jag jobbar med. Att överhuvudtaget göra en sak i taget är svårt men i längden tidsbesparande och ger bättre resultat på flera plan. Så fram för att leva snigelliv.