Har livet någon mening eller syfte? Vad får dig att gå upp på morgonen och kämpa vidare? När, var och hur upplever du under eller extas? Inte helt enkla frågor att svara på men ändå något som då och då dyker upp hos oss alla någon gång väl? Att inte tänka efter för mycket kan väl vara ett sätt, bara göra det man brukar. Häromdagen blev jag väldigt fascinerad av en igelkotte som lite nu och då gjort räder i vår trädgård. Denna dag gick hen helt oförskräckt mitt på gången framför huset. Collien Kalle fick nys på den taggiga varelsen och undrade säkert vad det var som låg där som en boll och väste. Jag satt länge och bara tittade på vad som skulle hända och hur deras relation skulle utvecklas. Igelkotten som efter ett tag såg att kusten var klar, satte i språng marsch mot grinden och jag funderade hur det skulle gå. Var hen så smidig att den kunde komma under den smala luckan under grinden. Jo men…den plattade till sig rejält och kröp under så smidigt. Så trots allt, med taggarna utåt så kom den förbi hindret. Kan det bli en metafor för hinder i livet?
