Frank J. Barret är professor i ledarskap och global offentlig politik vid Naval Postgraduate School i Monterey, Kalifornien. Han är också jazzpianist som utifrån sina båda intressesfärer dragit lärdomar från musiken och överfört det till ledarskapsutveckling. Han summerar sina lärdomar i huvudsak genom följande teser:
1. Improvisera genom kaos
Barrett berättar om hur ett gäng för varandra okända jazzmusiker strålar samman och spelar en låt som ingen riktigt känner till men att det ändå håller och blir ljuv musik. Det leder honom till en jämförelse med GEs erfarenheter under finanskrisen, när bolagets enormt lönsamma finansiella arm GE Capital plötsligt kroknar. GE återupplivar företaget genom att improvisera med andra företag allt ifrån tillverkning glödlampor till jetmotorer. Bolaget rätar upp sig igen tack vare dess förmåga att anpassa sig till förändringar.
2. Lär av fel
Barrett citerar jazztrumpetaren och legenden Miles Davis: Om du inte gör ett misstag, är det ett misstag. Felspel lär musiker att gå utanför sina komfortzoner. Barrett menar att jazzmusiker förutsätter att du kan göra en dålig situation till en bra. Barret tar upp en berättelse om fel från näringslivet som när Fords chef Alan Mullaly som tog över 2006 då företaget hade förlorat miljarder. Mullay bad sina underordnade chefer att komma till mötena med färgkodade mappar för att arbeta fram till lösningar till miljardförlusterna. Grönt stod för bra, gult försiktighet och röd för problemområden. Först kom alla enbart med gröna mappar men Mullay menade att det måste finnas förklaringar till förlusterna och det var en början till att även gula och röda mappar kom upp på mötena och Ford kunde arbeta fram lösningar på förlustaffärerna.
3. Utför och experimentera samtidigt
Barrett skriver om trumpetaren Wynton Marsalis som tar upp ett exempel på hur Wynton under en inspelning kan be sin pianist som även är hans pappa att spela på ett visst sätt och pappan gör det. Barrett kallar detta utbyte ett mikrokosmos av en provocerande lärande relation som vårdar en estetik av öppenhet och överraskning. Från företagsvärlden tar Barrett upp ett exempel från Hewlett-Packard där uppfinnarna John Vaught och Dave Donald provade och byggde många prototyper innan de utvecklade det slutliga projektet, bläckstråleskrivaren. Det var ett fall av improvisera och utföra samtidigt som de ledde fram till en ny produkt.
4. Lita på minimal struktur och största möjliga självständighet
Jazzbasisten och kompositören Charles Mingus sade en gång att: “Du kan inte improvisera på ingenting. Du måste improvisera på något.” Musiker behöver struktur, en låt eller en melodi som de kan brodera runt. Barrett menar att den bästa jazzmusiken består av strukturlös ordning där musikerna är i ständig dialog med varandra. I näringslivet gillar Barrett Toyotas sätt att arbeta. Han berättar om ett problem som uppstod vid en Prius fabrik och som orsakade stopp i produktionen. Problemet löstes genom att lyssna på sina medarbetare vilka löste problemet rekordsnabbt.
5. Jamma och umgås
Barrett berättar en historia från 1936 när Charlie Parker under en jam session fick en cymbal i huvudet från den upprörda trummisen Philly Jo Jones. Denna händelse fick Parker att öva 15 timmar om dagen och lära sig standardlåtar i alla 12 tonarter. I senare jam upptäckte Parker sätt att bygga solon på ackordsväxlingar och intervall. Barretts affärsverksamhets exempel är från Thomas Edisons forskningslabb i Menlo Park, NJ, där Edison samarbetade med 10-15 ingenjörer samtidigt vilket resulterade i den elektriska glödlampan och andra uppfinningar. Barrett beskriver också Steve Jobs design av Pixars kontorsbyggnad som genom sin konstruktion underlättat slumpmässiga möten och samarbeten.
6. Leda genom att provocera
En av de absolut bästa plattorna som någonsin spelats in är Kind of Blue från 2 mars 1959. Den var mycket nyskapande för sin tid där Miles Davis hade dykt ner i klassisk musik och tonsättare som Bartók, Stravinskij och Schönberg. Denna odyssé´ ledde honom till att göra några okonventionella arrangemang som presenterades för medmusikerna när dessa kom till inspelningen. Låten Blue in Green hade tio takter i stället för den vanliga åtta-eller tolv-takters uppbyggnaden. Kvintetten spelade in plattan utan föregående repetition. Resultatet var häpnadsväckande och originellt. Lyssna på den om du inte gjort det! Barrets motsvarande företags exempel är Toyotas beslut att göra Lexus LS 400, den första japanska lyxiga sedanmodellen. Toyotas VD Eiiji Toyoda hade utfärdat en till synes omöjlig utmaning att göra detta lyxåk men LS 400 utvecklades från cirka 450 olika prototyper som omfattade tusentals innovationer. Bra att som ledare kunna provocera och låta medarbetare gå utanför sin komfortzon vilket utvecklar dem.
Den viktigaste lärdomen enligt Barrett är att chefer liksom jazzmusiker behöver kunna tolka vaga ledtrådar, möta ostrukturerade uppgifter, processa ofullständig kunskap och vidta åtgärder ändå. Barrett menar att musiker förbereder sig för att kunna vara spontana och att chefer kan göra detsamma eller snarare måste göra detsamma.
Läs mer:
Yes to the mess Surprising Leadership Lessons from Jazz
Forbes artikel om Leadership Lessons from the geniuses of Jazz