Var här och nu

Var här och nu. Bli centrerad och grundad Vi lever i en hektisk tid och det är lätt att tappa fokus med ständiga avbrott och en superlånga att-göra-listor.

Ett par sätt att känna sig mer centrerad och jordad är meditation, men det tar tid. Ett annat sätt som funkar bra är motion men det tar tid.

Några enkla sätt för att kan snabbt känna sig mer närvarande och fokuserad är följande:

  • Ät långsamt. Tugga långsamt och noga och njut av smaken på det du äter.
  • Lägg märke till dina känslor. Stäng ögonen ett ögonblick och skanna igenom din kropp. känn efter hur det känns.  Håll fast spänning, ansträngning eller motstånd. Låt det bara vara, släpp känslan… och andas.
  • Bejaka din kontakt med jorden eller universum. När du betänker att du är en del av en större helhet verkar det du försöker göra inte fullt så stort.  Det är lättare att låta det vara enklare.
  • Bejaka ditt sinne för humor. Skrattet ökar din energi och gör dig mer närvarande.
  • Stanna upp och se dig omkring. Se och ta tag i varje detalj av platsen du befinner dig på. 

Symbolarbete:
Fråga dig själv sedan om vad jag behöver göra nu eller härnäst. Lägg märke till vad som kommer till dig. Skriv, måla, dansa eller skapa musik av det som kommer till dig.

Bättre chef med symbolarbete

Bättre chef med symbolarbete

Jag hade förmånen att gå på en otroligt inspirerande föreläsning i Eskilstuna 13 november 2015 med musikern och forskaren Julia Romanowskas. Hennes forskning visar att chefer som går ett ledarskapsprogram enligt hennes SCHIBBOLET modell genomgår stora förändringar, vilket bland annat även får positiv följdverkan genom att deras medarbetare mår bättre.

Julia Romanowska är utbildad musiker och musikpedagog och har jobbat på institutioner, skolor och som freelance. Senare i karriären jobbade hon som managementkonsult och chef för konsulter. Där gick hon många olika typer av ledarskapsprogram, bland annat UGL i försvarets regi, något som gav henne ett otroligt tycke för metoden och för  vilken hon också senare blev certifierad UGL handledare.

Julia hade på privat basis arbetat fram ett koncept med textläsning och musik, i en slags föreställningar som hon började med i sitt hem tillsammans med vänner och bekanta. Ur detta och ledarskapsutbildningar växte tanken om att hon saknade något i UGL och traditionella ledarskapsutbildningar och hon ville testa något nytt. Hon tog då kontakt med Töres Teorell på KI, Stockholm och lade fram sin forskningsidé och hon disputerade 2014 med avhandlingen “Improving Leadership Through the Power of Words and Music”.

Hennes modell, SCHIBBOLET, är  en ledarskapsutbildning som inte handlar om ledarskap. Den bygger på en konstnärlig föreställning där olika textfragment läses ackompanjerad av musik. Och det kan få både chefer och medarbetare att må bättre, visar hennes avhandling med klar tydlighet. Jag skulle vilja kalla det för ett paradigmskifte i ledarskapsutbildning. Något som man lägger ofantliga pengar på och ändå leder till sämre resultat och ökad fysisk och mental ohälsa på arbetsplatser.

Hennes 10 månader långa försök med 47 chefer innebar en kontrollgrupp som genomgick traditionell ledarskapsutbildning (n=24) och en experimentgrupp som genomgick SCHIBBOLET (n=23). Försöket initierades och avslutades med fysiska och skriftliga tester av försökpersonerna och 4 underställda medarbetare. Man tog blodprov för att mäta ett par olika stressparametrar före provperioden och vid avslut. Man svarade också på frågor om mental hälsa före och efter testet.

I kontrollgruppen började man som brukligt är att var och presenterar sig med namn och CV och hela kitet.

I SCHIBBOLET, experimentgruppen var platsen Dramaten i Stockholm. Deltagarna vet inget vad som väntar, det vet inte ens i slutet på testet namnen på de andra förskspersonerna i gruppen. På scenen sitter en man och en kvinna och högläser mer eller mindre obegripliga textfragment till musik då och då, på hög volym. Föreställningen är ingen vanlig teaterföreställning utan har mer av en drömliknande form. Föreställningar tar upp frågor av djup existentiell art med stor känslobredd, te.x. ondska, folkmord, övergrepp, destruktivitet, mänskliga storheter och mod. De tolv tre timmars långa sessionerna, börjar genom att deltagaren reflekterar i sin skrivbok, efter föreställningen diskuterar man i gruppen, ledd av en återhållsam moderator och därefter avslutar man med att skriva sina reflektioner i sin bok.

Konventionella ledarskapskurser lägger vikt vid att bekräfta deltagarna och lära ut olika ledarskapsmodeller. Men med Julias konceptet finns ingen bekräftelse eller svar på hur man ska bete sig. Det är inte något fokus på dig som ledare. I stället handlar det om att lära sig ledarskap på omvägar som inte handlar om ledarskap.

Julias forskning visar även efter ett och två års tid att chefer som går ett ledarskapsprogram enligt hennes modell genomgår stora förändringar, vilket även leder till att deras medarbetare mår bättre och gett högre produktivitet på arbetet.

”Om man utsätts för så starka upplevelser skakar det om och leder till eftertanke. Någonting händer och det växer fram en starkare känsla av ansvarstagande.”

Den teoretiska modellen som Schibbolet bygger på kallas estemetik, vilket står för samspelet mellan estetik, emotion och etik.

”Upplägget är inte begripligt utan skapar snarast en desorientering hos publiken. Det går inte att slå ifrån sig eftersom det inte är logiskt. Här fungerar inte den in­­vanda frågan om vad som är nyttan med detta”

De faktorer som Julia Romanowska ­tittade på under uppföljningen var psyko­logiska, sociala och biologiska aspekter hos cheferna och deras medarbetare:

  • psykologiska aspekterna handlade om mental ohälsa, sömn, utmattnings­syndrom och depression.
  • psykosociala faktorerna handlade om hur man hanterade konflikter, kränkningar och liknande, och i vilken utsträckning personerna använde sig av så kallad dold coping, det vill säga undvikande strategier. Även självkänsla var ett av måtten.
  • biologiska faktorn var nivåerna av hormonet DHEA-s som är centralt för biologisk motståndskraft och kroppens förmåga att skydda sig mot infektioner och skadlig stress.

Samtliga dessa faktorer förbättrades hos både chefer och medarbetare i SCHIBBOLET-gruppen. I den andra gruppen däremot försämrades de. Cheferna och deras med­­arbetare mådde med andra ord sämre mentalt och var mer stressade.

Som en del av uppföljningen fick medarbetarna även bedöma sina chefers beteende i fråga om stresshantering och låt gå-attityd både före testperioden och i avslutningen. Schibbolet-gruppen beskrev då att de tyckte att deras chefer hade börjat ta ett större ansvar och inte var lika undvikande medan chefen själv tycker sig vara mer osäker. Chefen hade en ökad motivation till ansvarstagande, minskad låt-gå-attityd och större stresshanteringsförmåga. En förklaring är att de rannsakade sitt beteende och blev ödmjukare. De hade fått ett annat sätt att se sig själv och kommit till djupare insikt att alla människor har en historia. Det skedde en förskjutning från att utöva makt till att ta ansvar i Schibbolet-gruppen.

Kontrollgruppens chef tyckte sig själv ha blivit en bättre chef men medarbetarna uppvisade sämre resultat och tyckte sig ha fått en sämre chef.

Som jag sa inledningsvis var det en otroligt inspirerande föreläsning av Julia Romanska. Att detta arbete på symbolnivå ger så stora mätbara positiva förändringar kan man väl inte fortsätta ignorera som flum. Heja Julia, I love you!

 

 

Det är inte hur man har det utan hur man tar det

Det var en gång en kvinna som vaknade på morgonen, såg i spegeln, och märkte att hon  bara hade tre hårstrån på huvudet. “Tja”, sa hon, “Jag tror jag ska fläta mitt hår idag.” Så hon gjorde och hon hade en underbar dag.

Nästa dag vaknade hon, såg sig i spegeln, och såg att hon bara hade två hårstrån på huvudet, “Hmm,” sade hon, “jag tror att jag ska dela mitt hår i mittbena i dag.” Så gjorde hon gjorde och hade en härlig dag.

Nästa dag vaknade hon, såg sig i spegeln, och märkte att hon hade bara ett hårstrå på huvudet. “Jo,” sade hon, “idag ska jag ha hästsvans.” Så gjorde hon och hade en riktigt rolig dag.

Nästa dag vaknade hon, såg sig i spegeln, och märkte att det fanns inte en enda hårstrå på huvudet. “Ja,” utropade hon, “jag behöver inte fixa mitt hår idag!”

Du ser, attityd förändrar allt!

Krukan

Det var en gång en gammal bondkvinna som bodde i en bergsby i landet bortom bergen. Hon ägde två lerkrukor som hon varje dag hängde på varsin sida om ett ok. Oket la hon sedan på sina axlar för att hon lättare skulle kunna bära de båda krukorna. Vägen till brunnen var lång, och när hon fyllt sina krukor med det klara källvattnet var dom mycket tunga att bära. Den ena av krukorna var vackert glaserad och helt perfekt i form och utförande. Varje dag när den gamla kvinnan kom hem med sin börda var den vackra krukan full med vatten. Inte en droppe hade gått förlorad. Den andra krukan däremot var grå och oansenlig, och i dess ena sida fanns en spricka där vattnet läckte ut. Varje dag var den spruckna krukan bara halvfull när kvinnan kom hem. På samma sätt fortgick det varje dag i två års tid. År som för den vackra felfria krukan var fyllda av stolthet och tillfredsställelse över att till fullo kunna leva upp till den uppgift den var skapad att utföra. För den spruckna krukan däremot var dessa år fyllda av känslor av otillräcklighet och av att inte duga, av att inte klara av sin livsuppgift. Och varje dag blev till slut en plåga. En dag stod den spruckna krukan inte ut längre. När kvinnan sänkte ner den i brunnen ropade den högt till henne:
Det är lika gott att du låter mig sjunka ner i det svarta djupet, jag duger ändå ingenting till. Förvisso, har du aldrig med ett ord klagat på att jag var dag bara kunnat ge dig en halv kruka med vatten istället för en hel, som din andra kruka kan, men jag förstår nog vad du innerst inne tänker…
Den gamla kvinnan log ett outgrundligt leende medan hon lugnt fyllde sina båda krukor såsom hon alltid plägade göra. Men när hon gick den slingrande branta vägen tillbaka till sitt hus i byn sa hon till den grå spruckna krukan:
Titta ner på marken på din sida av stigen. Ser du alla de vackra väldoftande blommorna som växer där? På den andra sidan stigen däremot, där den felfria krukan hänger, där växer inga blommor. Du förstår min vän, på din sida av stigen har jag sått frön, frön som du med ditt vatten har fått att gro. Det är tack vare dig som jag kan smycka mitt hus med de ljuvaste blommor. Det är tack vare dig som jag varje dag kan glädja mig åt deras skönhet. Det är tack vare dig, som jag kan sälja mina blombuketter på marknaden och få pengar till bröd. Det som du kallar en defekt, är för mig en gåva och en källa till outsinlig glädje. Vi är alla olika, och dessa våra olikheter är vår största tillgång, om vi vågar stå upp för dom, vill säga. Annars blir de bara en källa till bitterhet, och bitterhet urholkar själen.”

 

Krukan

Krukan

Historien kommer ur boken “Ljusets dotter” av Elisabet Nemert

Vi är olika

Ett olivträd och ett fikonträd växte bredvid varandra.
- Jag tycker synd om dig, sa olivträdet högdraget. På vintern tappar du dina blad och står sedan där så ynklig hela vintern. Men alla kan ju inte vara lika vackra som jag. Året om bär jag mina vackra blad. Fikonträdet tittade ner i marken och svarade inte. Nästa dag drog det ihop sig till regn. Temperaturen föll och det började snöa. Snön vräkte sedan ner hela nästa dag och hela nästa natt. Den la sig i stora högar över hela landskapet och samlades på olivträdets blad. Grenarna blev tyngre och tyngre och knäcktes en efter en. För fikonträdet gick det betydligt bättre. Det hade inga blad som fångade in snön som bara föll rakt ner mellan de nakna grenarna. Fikonträdet stod där lugnt och stabilt och utan att säga något. När det blev vår grönskade fikonträdet som föregående år. Hans nya blad sprack ut och han stod där i hela sin gröna, blomstrande vårskrud. Olivträdet låg sönderbrutet i ett virrvarr av kvistar och torra bruna löv.

Fabel av Aisopos ur 99 berättelser av Katarina Lundblad och Åsa Palmkron Ragnar

Vi är olika-sluta jämföra dig med andra.

Vi är olika

Vad är viktigt i ditt liv?

Vad är viktigt i ditt liv? Här är en filosofilektion.
En professor i filosofi stod framför en grupp studenter för att påbörja dagens lektion. På bordet bredvid honom fanns en stor tom glasburk och en del andra burkar och koppar med innehåll som studenterna inte kunde se. Professorn inledde lektionen under tystnad genom att fylla glasburken upp till kanten med golfbollar.
– Är burken full nu? frågade
han studenterna.
– Jaaaa, svarade alla enhälligt.
Professorn tog då upp en burk full med småsten och hällde innehållet i glasburken med golfbollarna. Genom att skaka glasburken lite lätt får han småstenarna att rinna ner i håligheterna mellan golfbollarna.
– Vad säger ni nu då? undrade professorn. Är burken full?
– Jaaa, svarade studenterna lika övertygade som förra gången.
Professorn tog nu fram en skål med sand som han börjar strila ner i den stora glasburken. Den rinner långsamt ner och fyller upp resten av allt tomrum mellan golfbollar och grus.
– Är det fullt nu då? undrade professorn återigen.
– Jaaaa, svarade studenterna som inte kunde tro att något mer alls skulle rymmas i burken.
Professorn tog då fram två koppar med kaffe som han sakta lät rinna ner i glasburken. De lilla tomrum som fanns kvar mellan sandkornen fylldes effektivt av kaffet. Studenterna skrattade och professorn log nöjt. Sedan tittade han allvarligt på sina studenter.
– Nu vill jag att ni tänker er att den här glasburken representerar ert liv, sade han. Golfbollarna representerar då de viktigaste sakerna – er familj, hälsa, vänner och annat som ligger er varmt om hjärtat. Om allt annat gick er förlorat och bara dessa saker återstod skulle de ändå uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något i era liv – som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – dvs småsakerna i livet. Om ni häller sanden i burken först, fortsatte professorn, kommer inte golfbollarna att få plats. Det är precis så det är i livet. Om du lägger all din tid och energi på småsaker, kommer det inte finnas plats och tid för det som är verkligt viktigt för dig. Lämna plats åt det viktiga först. Umgås med och ta hand om familjen och vännerna. Lev ett hälsosamt liv. Ägna tid åt sådant som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och göra annat som är mindre viktigt. Prioritera ”golfbollarna” och ”småstenarna”. Sanden finns bara där och tar tid och plats utan att egentligen betyda något för dig.
En av studenterna räckte upp handen och frågade:
– Men kaffet då? Vad betyder det?
Professorn log och svarade:
– Kaffet finns med för att visa att hur fullt livet än känns, finns det alltid plats för en fika med en vän.

Vad är viktigt i livet? Dina guldkorn?

Mellan dröm och verklighet

Nocturne
Jag kör genom en by om natten, husen stiger fram
i strålkastarskenet – de är vakna, de vill dricka.
Hus, lador, skyltar, herrelösa fordon – det är nu
de ikläder sig livet. Människorna sover:

en del kan sova fridfullt, andra har spända anletsdrag
som om de låg i hård träning för evigheten.
De vågar inte släppa allt fast deras sömn är tung.
De vilar som fällda bommar när mysteriet drar förbi.

Utanför går vägen länge mellan skogens träd.
Och träden tigande i endräkt med varann.
De har en teatralisk färg som finns i eldsken.
Vad deras löv är tydliga! De följer mig ända hem.

Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder
och tecken klottrade sig själva bakom ögonlocken
på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm
försöker ett stort brev tränga sig in förgäves.

Tomas Tranströmer -Den halvfärdiga himlen (1962).

Precis som i Tranströmer dikt kan man känna igen sig i hur det känns när man ser bilder innan man somnar. Hypnagoga bilder eller hallucinationer kommer i samband med insomnandet till skillnad från hypnopompa hallucinationer med bilder i samband med att man vaknar. Det kan också vara hallucinationer i form av ljud, dofter, känsel eller smaker och även utomkroppsliga upplevelser kan förekomma.
I symbolterapin använder man sig av dessa inre bilder bland annat i arbetet med symboldrama där klienten befinner sig i ett djupt avslappnat medvetandetillstånd och guidas genom olika tema eller fritt genom sina inre bildupplevelser. I nästa fas i processen målar man dessa inre bilder och man fortsätter bearbeta scenerna.